Matros

Jag lumpade som matros – radarmatros. I flottan. Dock lyckades jag aldrig sätta min fot på en båt. Under ett helt år.

I stället befann jag mig i ett bergrum där jag och mina kolleger tittade på radarskärmar. Mycket hemligt och spännande. Det här var nämligen i början av 80-talet när det ubåtskränktes till höger och vänster. Där satt vi värnpliktiga bredvid stridledningscentralen, mitt i smeten. Det var på riktigt. Inte låtsaskrig som när en del får springa skrikande efter ett bandfordon med ett vapen laddat med lösa skott. Vi var faktiskt i ”krig” mot ubåtarna.

Det var en bra tid för mig. Jag var i tjänst under en vecka och ledig en vecka – kunde arbeta extra en del. Under tjänsten satt jag vakt 4 timmar och var ledig (sov) i 8.

Mer kan jag inte skriva om för det är ju hemligt.