Nyanser av svart

Så blev då Obama president. Efter, som det känns, en evighet. Jag såg bara sista halvtimmen och då var det mest fokus på Bush som fick åka iväg för att bli en vanlig man igen. Eller vanlig kommer han aldrig att bli – spåren av tiden i Vita Huset sätter sina spår. Läste någonstans att åtta presidentår är som sexton människoår. Och det stämmer säkert, det är nog inget yrke att önska.

Oavsett vem som sitter där så är det en sak som är säker, USA går först. Deras folk, vänner, fiender, ekonomi, sport och välfärd. Men självklart finns det nyanser och vi kan hoppas att övriga världens gratulationer kommer innebära något.

Men jag är tveksam…