Hem > Barn, I-landet > När människor sorteras

När människor sorteras

Jag gillar inte när människor delas upp i grupper och vissa anses vara av mindre värde än andra. Jag tycker att alla människor betyder något. Men det kan vara från olika infallsvinklar. Två nyliga exempel:

  1. Jag har två fina barn. Men väldigt olika. Den äldste, Junior, är en drömmare. Han finns i sin egen värld. Men ändå är han här och nu. Han läser faktaböcker, han spelar simulationsspel på datorn, han diskuterar och är väldigt långsam. En nörd? Kanske, men det berör honom inte, han har sin självsäkerhet. Han vet vad han kan och vill. Minor är tvärtom, han har bråttom. Är aldrig stilla, är alltid på väg. Sitter han vid datorn så är det skjutaspel. Det ska spelas fotboll, det ska cyklas och klättras, än är det det ena och nästan på samma gång det andra. Inget av barnen är fel, de är typ barn. Är duktiga på olika saker bara men friska och krya. Min mamma kallar båda två för A-barn. Säger man så medger man också att det skulle finnas B-barn eller till och med C-barn. Nej, det finns barn som är duktiga på olika saker. Alla är inte bäst på allt. I gymnastiksalen är säkert Junior (med mammas benämning) ett B-barn, att hålla på med idrott är inte hans sak. Och Minior kommer nog aldrig att vara så kunskapstörstande som sin storebror, däremot kommer han att vara den mest ivrige när det gäller fysiska aktiviteter i skolan. Men det har inget med A, B, eller C att göra. Alla är vi duktiga på något.
  2. Jag sitter med i styrelsen för vår samfällighet. Vår bensindrivna trimmer för att sköta gräsytor har gett upp och en ny ska inhandlas. Är väl inget problem egentligen och jag föreslog att när vi väl köpt in den så borde den kunna lånas ut till medlemmarna när den inte behövdes för de gemensamma ytorna. Men en av mina kolleger i styrelsen (via e-post) tyckte att den inte skulle lånas ut till ”kreti och pleti”. (Mina fnuttar.) Vi består av drygt 30 hus, hur kan man kalla sina närmaste grannar för det. De som vi vinkar till när vi åker till jobbet, snackar över häcken med och möter i sophuset. Det är ett sätt att tro man är över och viktigare än andra, det är bara ett pack.

Fördomar har vi alla, även jag. Men jag försöker hålla dem inom mig.

Jag tar strid för detta nu. Jag accepterar det inte. Människor ska inte sorteras utifrån fördomar eller från generella bedömningar. Foten är nedsatt.

Annonser
Kategorier:Barn, I-landet
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: