Hem > Barn, Familjeliv, Jobb > Gräl

Gräl

Vi grälade i går kväll, ganska ovanligt men tråkigt när det händer.

Den främsta anledningen var säker att vi båda var väldigt trötta. Men det fanns ju annan anledning också. Min hustru hade haft en väldigt framgångsrik vecka bakom sig och jag gladdes med henne. Kärleksbombade, berömde och ville verkligen dela det med henne. Då kom vi in på min egen vecka som varit alldeles utmärkt. Men problemet är att hon utvecklas i sin karriär och tar steg hela tiden medan jag gjort nästan samma sak i 10 år. Jag trivs så det fungerar bra; för några år sedan sade jag nog något att det skulle vara intressant att byta till något annat. Men någon öppning har inte dykt upp (ännu).

Och det var problemet. Hon såg det svårt att leva med någon som inte har samma drivkraft att utvecklas som hon gör. Och det har jag nog inte heller, jag är mer bekväm av mig. Jag skulle kanske kunna hitta något nytt, något mer avancerat arbete, ett arbete på HK i Solna. Jag är övertygad om det.

Men då kan hon inte arbeta 10 timmars övertid i veckan, hon kommer inte kunna resa bort var hon behövs och nästan när som helst med kort varsel. Vi har fortfarande barn som kräver att vi lagar mat åt dem, som inte klarar sig själva över natten. Jag får vänta 10 år, sen kan det bli dags för mig. Men då är jag nästan 60 år och då är det för sent. Jag klagar inte, jag har valt den här rollen. För mina barn och för min hustru.

Annonser
Kategorier:Barn, Familjeliv, Jobb
  1. 12 september 2010 kl. 22:27

    När man har barn måste det finnas någon som sköter markservicen om man vill göra karriär. Synd att hon inte ser det så. Hoppas ni hittar en gemensam plattform där bägge ser vad bra den andre gör, även om det är och utvecklas på olika sätt.

  2. 12 september 2010 kl. 22:31

    Jag känner mig inte som ett offer. Och jag uppskattas i rollen jag har. Men jag är hela tiden beredd på sena kvällar och resor. Och måste då vara redo 8-16. Nära.

  3. 12 september 2010 kl. 22:33

    Jag uppfattar inte dig som ett offer. Du är en del av en helhet.

  4. 12 september 2010 kl. 22:37

    Jag ser mig som det. Jag är ”hemmafrun” i vår relation. Och hon kan faktiskt bara göra en del. Viktigt, men kanske inte det som märks.

  5. Fru F
    17 september 2010 kl. 10:03

    Hos oss är det tvärtom, jag som chef, får hela tiden anpassa mig efter min mans schema. Det fungerar inte och är som gjort för stora konflikter.

  6. 17 september 2010 kl. 20:31

    Men varför? Vems arbete är viktigast rent objektivt?
    Jag menar inte lönemässigt eller så, vem behöver mest engagemang i jobbet.
    Jag står tillbaka för min fru är smartare och har bäst chanser att bli något.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: