Guldjakt

Så närmar sig OS med stormsteg. Eftersom Vancouver ligger på Kanadas västkust så blir ju tidsskillnaden inte speciellt TV/radio-vänlig. Kanske lite skidor på förkvällen och någon ishockeymatch hinns med. Och någon efterhandshandsändning lär jag knappt kunna se med tanke på jobb och sportlov.

Sports Illustrated gissar att Sverige kommer att ta 16 medaljer, varav sex guld. Jag har svårt att tro det blir så mycket. På något sätt känns det som vinterns tävlingar har gått väldigt lätt. Men det är klart att det skulle vara roligt om det blev så.

När det gäller alpina grenar tycker jag det är så mycket tillfälligheter som avgör, hundradelar, slag och väderförhållanden. Skidskytte känns som ett lotteri, även om Helena Jonsson ser ut som vårt starkaste guldhopp. I längdskidor känns det verkligen som konkurrenterna mycket väl kan ha sina formtoppar just på OS och då vinner inte Sverige så ofta.

I lagsporterna ishockey och curling så brukar de svenska lagen hamna någonstans mellan första och femte plats.

16 medaljer kanske inte är såå orimligt, men sex guld låter mycket. Hur det går för Kanada vet jag inte men motsvarande 840 miljoner kronor nedlagt på de aktiva räcker nog långt.

Hasta

Jo, mamma dog den 23 januari och begravningsbyrån träffade vi den 1 februari och bokade begravningen til den 18:e. Inte kändes det för snabbt.

När pappa dog 2002 skulle mamma ha ett enormt tempo, hans kläder skulle bort, bilen och sommarhuset skulle säljas direkt. Lite som att sudda bort honom. Min syster och jag tar det lugnt men vi vet att vi måste avveckla ett liv. Helgerna i mars kommer bli fyllda av aktiviteter.

Uppfunnen

Lotten skriver idag om sina problem att återfå sin glömda väska som tog en egen tur mot Arboga.

Härom sommaren hade vi ett inplanerat besök i Stockholm. Normalt tar vi tåget från Västerås direkt till Stockholms Central men nu valde vi att åka till infartsparkeringen i Barkarby för att ta pendeltåget sista vägen in.

När vi gick av pendeln för att ta oss hem på eftermiddagen så ropade Junior till: – Min keps! Precis då gick dörrarna igen… Kepsen var specialbrodrad för honom med hans namn på.

I bilen mot hemmet kom vi på att slutstationen för just detta tåg var Kungsängen och det skadar inte att försöka. Och visst stod tåget inne på perrongen. Hustrun och jag attackerade det gemensamt men ingen keps. Då ropar tågvärden: – Letar ni efter något? En keps!

Slutet gott, allting gott.

Problem

I går morse så tog vi det lugnt. Jag gick upp med Minior och hjälpte honom så gott jag kunde. Frammåt kl 10 så tog jag en dusch och efter det så lade jag mig hos hustrun som fortfarande sov.

Jag gjorde inget. INGET. Men reaktionen var: ”Du måste göra det på rätt sätt om du vill.” Men hon säger bara själv ”Jag måste slappna av.” En gång varje halvår. Då ska jag komma till sovrummet.

Hustrun vill alltså att jag ska förföra henne, göra det fint. Om jag ska komma till. När jag vill och behöver. Men inte annars, då ropar hon.

Vinna lagom

Nu börjar Tips-SM igen. Under sex veckor ska ett 64 raders system lämnas in. Spelkort hos Svenska Spel behövs. Jag tror det är fjärde året jag är med. Inga framgångar hittills. Men hoppet är det sista som lämnar människan.

Jag fick en idé: Att på Facebook propagera lite för tävlingen och samtidigt lova att skänka hälften av eventuella vinster till välgörenhet (speciellt Haiti). Jag tänkte ett tag till och ett dilemma dök upp. Vinner jag 200:- så är det inga problem att skänka 100:-; det är ju som att använda en Monopltern, ”Felräkning i banken”. Skulle jag vinna 5 miljoner så skulle jag i alla fall ha kvar 2,5 miljoner (som är väldigt mycket pengar).

Men där emellan? 20.000:-, det skulle kunna bli en resa till familjen – visserligen så skulle 10.000:- också räcka men det skulle bli en helt annan resa. Det behöver dock inte bli en sämre kvalitativt. Med en halv miljon skulle stora delar av huslånet kunna klaras av. 250.000:- är också bra för det (eller en bil) men i en helt annan nivå.

Tro nu inte att jag inte vill att offren i Haiti ska få riktigt mycket hjälp för det vill jag verkligen. Vi har redan skänkt och kommer antagligen att göra det igen. Jag vill bara peka på ett I-landsproblem.

Föräldralös

Jaha. Så hände det. Mamma dog i natt. Ingen överraskning då hon varit sjuk i några månader. Cancer överallt, när vi firade hennes födelsedag i tisdags så märktes det tydligt att det inte var lång tid kvar. Hon hängde knappt med i vad som sas och var mycket trött.

Nu blir det mycket praktiska saker att fixa med. Riktigt vad det är vet jag inte. Det är inte så ofta som det händer. När mormor och pappa dog så tog hon hand om det mesta så det är inte många gånger i livet som man måste göra det.

Syster min åker till sjukhuset, själv har jag inget behov av att se döda personer.

Det händer

Det finns ett liv. Men hur ser det ut? När Junior är en bättre partner till min fru än vad jag är. Inget som jag gör är bra, jag skuffas bort i förmån för honom. Jag får inte göra något.

Det är tydligen hennes liv. Inte vårt.

Apan

Jag var på ett jubileum i lördags. 25 år sedan jag började på högskola. 120 personer kom. Min årskurs, de som anslöt senare och de som vi festade med. Som tur var så festade jag med min hustru så hon var bjuden, vi var två som kunde stötta varandra.

För våra tankar var lite jobbiga. Skulle vi falla tillbaka till hur vi var runt tjugo? Nu när vi kommit en bit på vägen och lärt oss mer. Kommer någon komma ihåg oss? Har vi en roll, betydde vi något för andra?

Vi var apan. Alla känner apan men apan känner ingen. Så var det inte. Men vi hade tydligen skapat intryck hos många som jag inte själv kunde identifiera just i lördags. Känns bra på något sätt.

Pumlorna

Vi tog bort granen i helgen. Det gick inte längre att vänta till idag eftersom det är dåligt med tid en vardagskväll.  Men granen barrade inte allt för mycket.

Den är ju alltid finast i början. Plundra mer organiserat får vi göra ett annat år!

(Och jag vet att var länge sedan jag uppdaterade bloggen. Jag gör som Pakistan, skyller på Norge.)

Fjärde advent

Vem bestämmer hur adventsljusen ska tändas?