Bilbyteblogg

Det kanske börjar med en annons eller kanske en tråkig lördag. Helt plötsligt står vi i en bilhall och tittar på en ny bil. Tar några broschyrer och uppdaterar oss på prisbilder. Det går några veckor och helt plötsligt är en provkörning bokad. Färg väljs under helgen och den gamla bilen har fått en värdering.

Värderingen är lite nervpirrande, hur mycket är den värd? När jag bytte bil senast 2007 blev jag mycket besviken över värderingen och sedan när jag såg priset bilfirman satte ut på Blocket (innan jag ens sålt bilen till dem) blev det värre. Idag blev jag positivt överraskad, kanske marknaden för begagnat är annorlunda just nu.  

Så i kväll så ska jag sprätta madrassen och räkna ordentligt.

Motor

Junior gör just nu ett arbete om motorer och hade en läxa till i morgon. Att han sedan kom på att den borde göras klockan 22 efter ha drönat och bara spelat spel, sett på videor från Youtube och på TV på eftermiddagen/kvällen är en annan sak…

Läxan var att skriva vilka motorer han nyttjat under dagen. Bussen och datorn var lätta saker att skriva ner i datorn. Svårare var att komma ihåg tandborsten på morgonen, handfläkten på toa och de automatiska dörrarna på köpcentret han besökte på eftermiddagen. Han blev otroligt sur när jag påpekade allt. Och det värsta var när jag nämnde att när han skrivit ut listan på motorer att han nu använt skrivarens motor.

Det är både kul och besvärligt att vara förälder.

Vän av ordning

I går eftermiddag sände en medarbetare ut följande e-brev:

Besökare till Ulf den 25/2

Alla besökare är anställda på företaget och kommer ca kl 10.00

Berg E

Falk A

Åberg J

Grahn U

Klasson J

Fritzson A

Vi ska vara i konferensrum 10 och ni kan visa dem dit

Problemet var att det skickades till samtliga 8-900 anställda på huvudkontoret och inte bara receptionen som tänkt. Det händer emellanåt. (Värst var när en medarbetare i Ystad skickade till samtliga 11 000 medarbetare med e-postadress ett besked om föräldraledighet tisdag eftermiddag i ojämna veckor.)

Som sagt det händer ibland. Och varje gång är det ett antal vänner av ordning som svarar samtliga mottagare av e-brevet hur olämpligt det är att skicka brev till hela organisationen. Naturligtvis en snedvriden logik. Vänner av oordning.

H2O

Vi gör av med ca 400 liter vatten/dygn hemma. Det lät mycket så jag kollade upp hur mycket vatten vi Svenskar brukar göra av med. Och det var ca 200 liter/dygn och person. Så vi ligger lågt vilket gör att jag kan stanna lite längre i duschen utan dåligt samvete. Eller vara nöjd med att vi har en relativt låg förbrukning.

Anna Östman ringde

Mobilen skräller fram sin signal. På displayen står det ”Anna Östman”, jag letar i skallen. Anna? Östman? Anna Östman? Jobbet? Privat? Anna Östman? Så klickar det till och jag svarar. Jag hade lagt till henne i telefonboken i höstas efter att hon ringt upp mig.

I listan över mina samtal finns det bland annat 031-771 5x xx, 0457-26 07 xx, 040-31 74 xx, 08-585 5xx xx, 040-31 71 xx, 035-15 58 xx, 013-24 64 xx, 021-12 80 xx, osv. (xx ska givetvis bytas ut mot siffror).

Grejen är denna: Ovanstående abonnemang är kända av ägarens telefonoperatör och finns (förutsatt att de tillåter det) även hos de nummerupplysningstjänster som finns, exempelvis Eniro. Varför kan de inte skicka med namnet i klartext till min telefon eller att min operatör hämtar informationen från exempelvis en nummer upplysningstjänst i samband med att samtalet presenteras för mig.

Anna ringer från en telefon (fast eller mobil) kopplad till ett nät där hon är kund och känd användare. Hennes abonnemang finns i deras kunddatabas. Men att jag ser hennes namn beror på min insats.

Oxveckor

Jag tror aldrig jag hört ordet användas så många gånger som i år. Det handlar alltså om en arbetsperiod efter en ledighet men många veckor kvar till nästa ledighet. I gamla bondesamhället, dvs.

Annars brukar ju plånboken vara ganska tom så här någon månad efter julens utsvävningar (handlade du på kredit kan även nästa månad vara blodpuddingfylld). Men ljuset finns, lönen kommer nu och lagom till den utbetalningen kommer även ljuset på morgonen och eftermiddagen när jag rör mig till och från jobbet.

Gott så.

Glögglas grinig

Vi har i många år letat efter glögglas men inte funnit några som vi gillat. Men straxt före jul så hittade vi serien Christmas från Sagaform (av Lovisa Wattman). Glaset har ett dubbelväggigt termoglas, så detblir inte speciellt varmt när man dricker.

Av många olika anledningar så har vi inte druckit speciellt mycket glögg under vintern så i går blev det premiär efter en skön eftermiddagspromenad. I morse när de plockades ur diskmaskinen så hade det läckt in diskvatten mellan glasen. Surt!

Självklart krävs det en viss teknik för att kunna göra glaset men ingenstans står det att det skulle vara problem med maskindisk. Och nu när de flesta (antar jag) använder diskmaskin så borde det stå med STORA BOKSTÄVER. Tycker jag. Få se om jag orkar kontakta Sagaform i veckan – jag borde ju.

Kramen

Jag har tidigare berättat att vi har hjälp hemma. Varannan vecka så får vi hjälp med städning under fyra timmar (skulle vi göra det själva så är vi två personer och det tar dubbla tiden).

Så är i mellandagstider så är vi ju lediga (och även hos Hemfrid), så vi flydde i morse till Nordiska Museet i Stockholm för att inte vara i vägen. Men när vi kom tillbaka så mötte vi Hemfridaren på väg hem. Det hade strulat med bussar, snö, osv så hon var lite sen. Och det första Minior gjorde var att ge henne en stor kram: — För du hjälper oss så bra.

Underbara barn. Var fick han det ifrån?

Snaps

I dag var det den årliga jullunchen på kontoret. Och likt förra året utan snaps. Jag brukar köra bil och har inte haft som vana att ta en. Men för de som åker kollektivt så har det varit en möjlighet (alltså till för något år sedan).

Det märkliga är att företaget haft det som tradition (jullunchen är i företagets personalmatsal). För det ska ju arbetas några timmar efter maten.

Jag arbetade i Danmark under ett drygt år. Där var det helt förbjudet med alkohol över huvudtaget på arbetsplatsen. Det fick helt enkelt inte tas in genom dörren/grinden. I Danmark där vi svenskar tor att de har en Tuborg i näven hela tiden.

Maten då idag? Det smakade absolut ingenting. Jag var osäker på om jag åt sill eller skinka.

 

Bara bakåt

Jag har en återkommande dröm. Ni vet de transportband som kan hittas på flygplatser, mellan terminaler, en platt ”rulltrappa” där man går för att komma snabbare fram.

Jag går på ett sådant och allt går bra men så vänder det plötsligt riktning och jag börjar backa. Försöker springa, springa, springa för att komma fram till den person i andra ändan av bandet som ställde om åt vilket håll bandet ska gå. Och så, helt plötsligt rullar jag framåt igen. Jag lugnar ner mig och flyter vidare. Men så vänder det igen. Hela tiden.